Det har varit riktig högsommarvärme sedan Kvick kom hem till oss. Litet otippat så här tidigt på försommaren och ingenting som helt uppskattas av hundarna (eller mig för den delen). Nu är vi tillbaka på en mer hanterbar temperatur på +12 grader och det går att röra sig ute igen utan att få värmeslag. Myggen, som varit helt odrägliga under värmeperioden, håller också tillfälligt en låg profil. Värmen gjorde att det fullkomligen exploderade med mygg och de gjorde promenaderna mindre njutbara för att uttrycka det milt.
Igår gjorde Kvick en ny upptäckt när han gav sig in i ett snår med små brännässlor. Mina vuxna hundar har aldrig brytt sig om de gått i brännässlor, men valpar är ju generellt mer utsatta. Tunn päls och mjuka trampdynor skyddar inte speciellt bra mot nässlor. När vi kom in blev Kvick som en orolig ande, gnällde, slickade på tassarna och sprang omkring. Det var tur att jag hade sett att han hade gått i nässelsnåret tidigare, för annars hade jag blivit orolig. Efter att han vilat ett tag gick det över och han var sitt normala jag igen. Jag har gått i växtlighet utan brännässlor efteråt för att han inte ska bli rädd för att ta sig fram i snårig terräng. Det är inget problem nu i all fall...
Jag är nog tyvärr allmänt nojig för att Kvick ska drabbas av någon hälta eller annat elände. Jag går och kikar på om han fortfarande är rak i frambenen, om han rör sig rent eller inte, om han belastar alla ben fullt ut et c. Har kunnat släppa det litet i sänder, men jag kommer nog inte att kunna slappna av helt och hållet förrän han är hyfsat färdigväxt.
Kvick är verkligen en härlig kille, en stabil och framåt liten filur. Samtidigt är han mer självständig än vad både Scott och Kryddan var, men håller det sig på en lagom nivå är det bara en fördel. Gömde mig för honom i skogen idag när han försvann in i dofternas värld och inte höll kontakten fullt ut. Han sprang omkring litet först, men sedan letade han upp mig med näsan. Ingen panik i första taget för den gossen.
Det jag ser att jag kommer att få jobba litet extra med är apportering och avlämning. Kvick är väldigt bytesmedveten på gott och ont, något som jag såg redan när jag valde honom. Med träning hoppas jag på att få en väldigt målinriktad jycke vid apportering som inte ger sig i första taget. Jag hoppas det i alla fall ;-)
Kola gjorde en egen "maxtest" av sitt knä igår. Han hade sin sele och koppel på sig som vanligt och busade med Kvick ute. Vet inte hur det gick till, men helt plötsligt låg selen på marken och Kola var lös. Han drog en snabb repa, men kom direkt på inkallning som tur var. Jag blev alldeles kall när jag såg honom springa och gira tvärt, men knät verkat ha hållit trots allt. Rehabträningen kanske har gjort verkan? Tycker fortfarande att han är stel på vänster bak innan han har värmt upp. Det har inte blivit märkbart bättre med stretchingen heller. Imorgon ska vi på rehabpass nummer elva och då ska jag höra om det är något annat vi kan göra. Hoppet kom i alla fall om att det kanske kan gå att släppa honom lös och kanske tidigare än vad jag har trott. Samtidigt vill jag inte köra för hårt för tidigt. Det är en balansgång som så mycket annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar