Flexikoppel och glädjetårar

Efter rehabpass nummer 14 i ordningen igår var det äntligen dags att börja med "lösträning" för Kola. Ett gammalt flexikoppel letades fram ur förrådsgömman och imorse var det dags. Vilken glädje för både Kola och mig! Ett steg närmare frihet efter drygt tre månader i koppel. Kände glädjetårarna komma när jag såg honom springa några vändor på ängen. Så härligt att se honom litet friare. Nu hoppas jag verkligen att han håller och att den positiva utvecklingen fortsätter. Känns bra att vi har fått övningar som gradvis tränar upp honom (och mig!) inför att han ska kunna vara lös. Förutom flexikoppel ska jag börja rusha med honom 50-100m och sedan låta honom gå ner i trav. Återstår att se hur min gamla kropp klarar av det;-)

Blir fortfarande arg och besviken när jag tänker på de uppfödare som anser att en patalleluxation grad 1 är inte är något stort problem på en jaktcocker. Att ens tänka tanken att det är OK att en jakthund har fel på knäna är för mig ofattbart, speciellt när det gäller jaktcocker som har ett rörelsemönster som ställer extremt stora krav på bl a knäna. En chihuahua är det säkert inga som helst problem för, men en jaktcocker... För mig och Kola har det definitivt varit ett stort problem med grad 1 och är det fortfarande. Än kan vi inte ropa hej även om det ser betydligt ljusare ut nu.

Kvick växer och frodas som det "ogräs" han är:-) Fortfarande en framåt krabat med både raka framben och bra mage än så länge (peppar, peppar...!). Supernöjd med honom så här långt! Vi har börjat så smått med sitt, kontakt och inkallning, men det mesta handlar bara om att lära känna varandra. Ser fram emot att kunna delta på spanielträningarna snart, kanske med både Kvick och Kola om jag har tur.

Har börjat träna in en del grundfärdigheter för lydnad med Kola. Han fattar snabbt och är med på noterna. Däremot är jag novis och gör garanterat massor med tabbar. Eftersom jag bara tränar för aktivering känns det mindre noga att allt blir helt rätt, samtidigt som hoppet att kunna tävla med honom i framtiden ändå finns där. Roligt att träna igen är det i alla fall!